Startsidan |
Pojkprojektet® | Forskning och litteratur Av Laila Lindberg, Projektledare, specialpedagog/lekpedagog och initiativtagare till Pojkprojektet®. Fäders betydelse för barns uppväxt En stor undersökning om pappans roll i barnets uppväxt, gjordes 2002 i Storbritannien vid Departement of Social Policy and Social Work, University of Oxford av doktorerna Eirini Flouri och Ann Buchanan. 17.000 barn har följts från det de var 7 år och till 33 års ålder. Resultaten visade att flickor som har delaktiga och närvarande fäder (även här avser närvarande en psykologiskt aspekt; pappagestalten behöver inte vara sammanboende med mamman/barnet) löper mindre risk att få psykiska besvär under sin uppväxt. Flouri påpekar hur märkbart de närvarande papporna förhindrar att sönerna råkar in i drogmissbruk och kriminalitet. Slutsatsen är att ju tidigare en pappa ”tar plats” – desto bättre! Liknande undersökningar har gjorts i Sverige av Gunilla Ringbäck Weitoft och Kristiina Möller, båda forskare. De har kommit fram till slutsatser i linje med den brittiska studien. I sin forskning konstaterar Möller bland annat att pappans närvaro är viktig för att barnet ska kunna utveckla bra parrelationer i vuxen ålder. Emerich Roth, författare och föreläsare om rasism och nynazism, uppmärksammade att många av de pojkar som sökte sig till nynazistgrupperna ofta saknade en god kontakt med en vuxen man. Han skriver också i sin bok Varför just han? att ”de flesta kriminella handlingar som begås i Sverige i dag bottnar i avsaknaden av en riktig pappa eller fadersgestalt, alltså ett gott, manligt föredöme”. James Garbarino menar i boken Pojkar som gått vilse, att positivt socialt stöd utanför familjen kan ha minst två viktiga dimensioner: dels att bidra till att individen känner samhörighet med människor som inte finns inom familjens snäva gränser, dels stimulera till ett positivt socialt beteende genom att tydligt visa vilka värderingar som styr den sociala gemenskapen och samhället i stort. Denna tidigare forskning sammanfaller väl med de antaganden som fick mig att inleda arbetet med pojkgrupperna. Sören Carlsson Sanz, ledare för Södersjukhusets antivåldsgrupp likaså verksamhetschef för Södersjukhusets akutmottagning, beskriver våldet i dag som ett folkhälsoproblem. ”Faderlösheten en av orsakerna,” menar han. ”Pojkar som växer upp utan pappor är en orsak till den kraftiga ökningen av våldsbrott.” (Världen i dag, 23 maj 2005) I förordet till Tony Olssons bok Chockvågor, skriver Alf Svensson ”… kan det konstateras, att den som fått sig itutat, inlärt, i kärleksfull miljö, att man inte ska stjäla, har större chans att bli varse egna inbyggda spärrar när frestelsen till stöld infinner sig.” (Olsson, 2005, s. 10) Svensson skriver också att Tony Olssons barndom blev kaotisk, kärlek och trygghet ersattes av total normlöshet. AnnBritt Grünewald skriver i sin bok Tantvarning om den grundläggande depressionen, en konsekvens av ett upplevt svek från pappan, som är så vanlig hos missbrukare och som många försökt hantera genom att använda droger som en sorts självmedicinering. Något hon insett efter sina många år som fängelsechef. Det har kommit mera forskning om en pappagestalts betydelse för barn. Det är forskarna Anna Sarkadi, Uppsala universitet (anna.sarkadi@kbh.uu.se), Robert Kristiansson, Frank Oberklaid samt Sven Bremberg, Folkhälsoinstitutet, som lagt fram studien. Här är två intressanta artiklar: Lästips i ämnet:
|
| Sidan uppdaterad:
2008-11-01 11:35
| info@pojkprojektet.se | Intranät | Webbmail |
Producerad
av: ahlund.se |